En promenad.


I thought that autumn couldn't fool me - then winter came and overrule me.


Den farliga trädgårdshunden.


Det finns hål i allting, det är där lite ljus kommer in.


Mitt jävla framgångsrika liv, en dålig film en parodi.


Om mej.

Hej på er humlor. Jag heter Amanda, är född nittiosex och rör mej bland de östgötska skogarna.
Jag pluggar Samhällsvetenskap med inriktning på beteendevetenskap. Dock (tyvärr) utan intresse.
 
Jag spelar helst gitarr, läser böcker, instagrammar, besöker second hand eller loppisar, pussar på pojkvännen eller har djupa konversationer med mina vänner. Har förkärlek till musik på svenska.
 
Kanske allra helst skriver jag. Ni får gärna vara med bland mina anekdoter.
 
 
 
 
 

~ 22.51

När världen förändrats till den gräns då vi inte längre kan förstå, eller kan minnas var vi kom ifrån, var vi först satte våra fötter på den här jorden, eller när vi inte längre känner igen de gator och det torg vi en gång växt upp på, vill jag omfamnas av den jord som tog mej hit. Jag vill sluta mina ögon för mörkret, för ljuset och höra det sista klockslaget slå.

De säger att hjärtat bär färgen röd. Jag ska låta er få veta att det var ni som färglade mitt.


Ja.


En station fylld av sorger som drunknat i regnet som föll.


Älskling förlåt mej, men du är allt jag har.

Svart regn slår mot fönstren och leder oss in en sagovärld där det oftast är kompakt mörker, men med lite tur finner man regnbågen.

Ljusen har snart brunnit ut och stearinet rinner som tårar nerför en kind. Jag ser att du har gåshud på din rygg. Ditt mörka hår löper ner över dina axlar och gömmer allt som gjort ont i dej.

Jag hör dina andetag studsa fram och tillbaka mot kudden, och jag ser hur din bröstkorg åker upp och ner. Vad är det som tynger dej?

Jag vill vara vaken och låta min blick vaka över dej ända tills ljuset tränger igenom persiennerna. Älskling förlåt mej, men du är allt jag har.


Hon är Minusgrad.

Dina läppar är täckta av frost. Dina kalla kinder och panna ser ut att vara av porslin. Jag vågar inte röra dej, ifall du skulle spricka. Jag kan inte torka bort dina tårar, de sitter fast som kristaller i ditt ansikte. Dina ögon är isblå, precis sådär blå som bara himlen kan vara under vinterhalvåret.

Du står fortfarande rakryggad.

Det ljusa hårsvallet som vinden brukade leka med, ligger nu spikrakt bak på din rygg, nu ännu ljusare när bara minusgrader blåser i det.

Ditt yttre har frusit till is, ditt inre likaså. Snart kommer isen att nå ditt hjärta som fortfarande pumpar ut blod i dina ådror. Du ska avslutas.

En dov röst mot mitt öra. "Du måste stå rakryggad".


"Shut your mouth cause you're talking too much and I don't give a fuck anyway".


~ 10 oktober.


FN-dagen.


Ungdomen kan va nöjsam emellanåt.

Fötter stampar i takt med basen i marken, händer lyfts upp mot himlen och musiken finns inuti oss. Den skapar ett rus utav segerkänslor och vi dansar framför döden. Det finns ingenting som är viktigt, som vi bryr oss om den här kvällen. - Vi ska bara dansa över döden.

Kalla höstnätter betyder inte att vi fryser till is inombords. Allting fryser till is runt omkring oss, vi är en kärna utav värme och nyförälskelse. Vi brinner tillsammans, vi kommer brinna tills den dagen då elden släcks, och vi alla börjar balansera på en röd tunn tråd.

En dag tar tråden slut. - Vi kommer alla en gång dansa tillsammans med döden.


~ 22.23


~ 20.39


Upphittat på bussen.

"Om jag säger att jag älskar dej så är det en lögn för killen jag vill ha existerar bara i en dröm".


Det här är ingen självklar höstbild.

Men det tog sexton år för mej att förstå att hösten är vacker.


RSS 2.0