Minusgrad

Dina läppar är täckta av frost. Dina kalla kinder och panna ser ut att vara av porslin. Jag vågar inte röra dej, ifall du skulle spricka. Jag kan inte torka bort dina tårar, de sitter fast som kristaller i ditt ansikte. Dina ögon är isblå, precis sådär blå som bara himlen kan vara under vinterhalvåret.

Du står fortfarande rakryggad.

Det ljusa hårsvallet som vinden brukade leka med, ligger nu spikrakt bak på din rygg, nu ännu ljusare när bara minusgrader blåser i det.

Ditt yttre har frusit till is, ditt inre likaså. Snart kommer isen att nå ditt hjärta som fortfarande pumpar ut blod i dina ådror. Du ska avslutas.

En dov röst mot mitt öra. "Du måste stå rakryggad".