Lyckliga gatan.
Jag är i stort sett uppvuxen på den här låten. Tycker den är jättebra. Tycker också att det är en fräsch och fantastisk verision Timo har gjort av den.
Jag är kroniskt låg.
November, snart.
Tårarna har slutat rulla nerför min kind, och numera är min kudde inte längre blöt av nattens sorger. Det är bara jag, mörkret och det flimrande ljuset från teven som jag låter stå på som en ersättning för dej
Jag önskar att jag kunde ersätta skymning mot gryning, natt till dag. Ersätta känsla till tanke, och ersätta ord mot handling.
Men det kan jag inte.
Dubbelmoral.
En stund på jorden.
I början av oktober.
