Älskling förlåt mej, men du är allt jag har.

Svart regn slår mot fönstren och leder oss in en sagovärld där det oftast är kompakt mörker, men med lite tur finner man regnbågen.

Ljusen har snart brunnit ut och stearinet rinner som tårar nerför en kind. Jag ser att du har gåshud på din rygg. Ditt mörka hår löper ner över dina axlar och gömmer allt som gjort ont i dej.

Jag hör dina andetag studsa fram och tillbaka mot kudden, och jag ser hur din bröstkorg åker upp och ner. Vad är det som tynger dej?

Jag vill vara vaken och låta min blick vaka över dej ända tills ljuset tränger igenom persiennerna. Älskling förlåt mej, men du är allt jag har.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0