Minusgrad

Jag går på trasiga gator, där asfalten spruckit av tunga steg fyllda med sorg och ånger. Vägen till dej är ojämn, och vinden blåser grus i mina ögon som ett straff för att jag tog ett steg tillbaka. För att jag inte kunde vara den du behövde, för att jag var sorg när du ville ha glädje, för att jag spräckte isen under dina fötter, så att du föll.