Tvåtusenfyrahundra sekunder.
664:an bland skog och landsbygd, genom de orter där små barn började växa upp en gång för längesen, men som sakta bryter ner sin ungdom nu.
En stark vind har blåst grus i mitt ansikte. En varm sol har fått mej att blunda. Minusgrader har fått min kropp att skaka i väntan på dej.
Kommentarer
Trackback
