Höstnatt.

Jag vet inte vem du är, du vet inte vem jag varit. Ljudet från klirrande glas när vi skålar för något nytt, något jag är rädd för, låter som en segersång i våra öron. Vi kan äntligen blunda.

Under gatulysen springer vi omkring, och vi vet att alla tittar, men inga blickar går igenom våra kroppar. På bussen genom stan sitter trasiga själar, vi liksom dom. Men vi valde att inte bli som de andra. Vi känner ändå inte igen varandras ögon, vi kan ändå inte se varandras förflutna.

På tåget dit, i bilen hem, på bussen mot ingenstans.

"Vi skulle på fest i Lambohov, men vi hamnade i Science Park".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0