Minusgrad

En isblå himmel, med frost kring glasrutan. Trädens stolthet har fallit av, och nu står de där nakna och spretar upp med sina grenar mot himlen. Som om de sträckte sig allt de kunde för att kunna få nå en del utav evigheten. Ljuset ifrån morgonen, från den isblå himlen, faller ner på din nakna rygg. Dina ryggkotor sticker upp lite under din bleka hud. För varje andetag du andas ut, blåses några hårstrån från ditt lindblonda hår ner från kudden. De faller ner på din axel och smeker din arm. Jag ser på din kropp att du har gåshud. Jag vill se dina klarblå ögon igen.

 

Jag längtar tills du vaknar upp bredvid mej. Men det är vinter i min kropp, för jag vet att du aldrig kommer göra det igen.