Droger och hjärtesorg.
Allting sover här. Det som varit vid liv har fått släppa taget och pusta ut, för till slut är inte styrkan tillräcklig. Vi har kommit tillbaka till vår första ruta, men vi kan inte se med unga ögon. Platsen där vi såg på varandra, där världen snurrat och drömmar begravts, finns gömd bakom betong. Där fanns du en gång. Bland höghus, tunnelbanor och människor har livet börjat, börjat stanna. Jag vet var jag når dej nu. Utanför din port ligger glasskärvor, där finns jag och de tränger så långt in i dej. Vad blev det av mej? Jag är som nu, jag va då, minns du dej?
Kommentarer
Trackback
