Minusgrad

Ser du hon som dansar där, precis bland alla andra? Hon dansar som alla andra, hon är inte som alla andra. Hon är unik mot sin egen vilja. Hon ser dej, vill bara va som du. Vill dansa genom nätter och morgnar och sluta ögonen utan att inte veta om hon kommer upp ur sängen morgonen därpå. Har du sett hennes ansikte? Det har jag. Men vet du vad? Smärta har inget ansikte. Det man ser är liv, glädje och vilja. Det som finns inuti går sönder, men vi vet inte. För vi kan inte se det. Vi vet inte, för vi kan inte känna det. Och vet du vad hon sa? "Jag vet inte hur ett plågat ansikte ser ut, jag har glömt, och vant mej nu".