Januarikyla.
Du sluter ögonen och bäddar in dom i tårar. När du vaknar svider det att öppna dom, som när du snabbt drog bort plåster när du var barn. Verklighet är ingenting för dej, ingenting att se nu. Du ser dej själv, ditt bleka ansikte och trötta ögon i spegeln. Du ser dolda känslor på din kind. Du sätter dej på en stol i köket, och de visar sig igen. Du lever på kaffe och cigg, de finns med dej hela tiden. Det dunkar inuti din kropp, allting skakar inom dej och du kan inte finna någonting som kan få det att sluta. Månader, år och dagar senare är det vapenvila inom dej. Nu har du en sköld du skapat med tiden, du väntar på nästa slag.
Kommentarer
Trackback
